Ja, tänkte ta och lägga ut lite bilder och kort kommentera lite kring denna festival. Jag hade en väldans tur som lyckades vinna en biljett till festivalen, annars hade jag aldrig kunnat gå, detta gjorde att alla spelningar jag såg kändes som trevliga bonusspelningar denna sommar. Way out West måste väl annars anses vara den absolut creddigaste festivalen som Sverige skådat på länge, men detta mest i positiv bemärkelse. Det är idel kritikerhyllade band som löper genom kvällarna som en kavalkad, och som den nörd man är så är man förstås helt salig oftast. Det hela blir inte sämre av att man "slipper" campa i lera, då detta ju inte ens är ett alternativ under denna festival.

Beirut var det första jag såg, och även det jag sett fram emot allra mest. Det blev en sådan spelning som jag bara inte kan tycka illa om, eftersom jag tycker så mycket om Beirut. Såhär i efterhand, och efter att ha hört kommentarer om att karln såg lite trött ut, kan jag väl sträcka mig till att det kanske inte var hans mest inspirerande spelning, men absolut gott nog för att vara en av sommarens bästa spelningar för mig personligen. De bästa partierna var när Zach och hans polare drog på med blåset allt vad de orkade, oh yeah oh yeah.

Grizzly Bear spelade sen i "tältet". Tänkte att det kanske kunde bli lite halvtråkigt, men de rockade faktiskt på väldigt bra, och överraskade positivt.

Robyn verkar bara bli bättre och bättre, både på scen och på skiva. En av kvällens höjdpunkter var när självaste Dr. Alban gästade på scenen och fick igång hela den gigantiska publiken. Doktorn ägde förstås allt.

Patrick Wolf inledde lördagen inspirerande. Tyckte att spelningen lyfte mest när han öste på med gitarren istället för fiolen. I slutet strippade han en del, vilket gladde flickorna och pojkarna i publiken. Mig själv inräknad.

[ingenting] hade jag sett fram emot en del att se live. Jag tycker att de har varit en av de bästa banden som gör pop på svenska de senaste åren. Tyvärr blev jag lite besviken. Ljudet var rätt kasst, och bandet verkade sådär lagom inspirerat att spela. De körde mest material från den nya plattan, som lät väldigt nerstämt och dystert och inte gjorde sig jättebra live.

Vampire Weekend överraskade tyvärr också negativt. Det som låter så bra på skiva föll tyvärr ganska platt live. Regnet hjälpte absolut inte heller till att lyfta deras solskenspop. Jag tror möjligtvis att de hade gjort sig ganska mycket bättre på en mindre scen.

Olle Ljungström är en udda fågel, så även på scen. Han står och pekar och gestikulerar med en gammal käpp, och levererar skumt mellansnack. Men det är väl ungefär vad man förväntar sig av honom. Musikaliskt låter det faktiskt väldigt bra. Vi var nog rätt många som flydde in till honom i tältet när regnet började falla över Vampire Weekend.

Det sista jag lyckades se var Lily Allen. Hyffsat bra, men inte bäst.

Det var det. Här kommer lite bilder, som vanligt i kass kvalitet. /raz