Tänkte spinna vidare något på sambatemat från igår. Little Boots är kanske den artist de sista månaderna som flitigast har figurerat på olika musikbloggar världen över. Hon släppte nyligen plattan Hands, som väl var okej men inte så mycket mera enligt mig. Som liveartist är hon dock strålande, såg hennes spelning i Arvika tidigare i sommar. Här kommer en remix på hennes hit Remedy, som sagt med vissa sambarytmer. /raz

Little Boots-Remedy (Buffetlibre vs Sidechains Remix)

Friendly Fires är tillbaka efter den fina singeln Skeleton Boy (videon finns i ett tidigare inlägg), med den sambainspirerade låten Kiss of Life. Det sägs att kommande plattan även kommer att ha rätt mycket sambatakter i sig. Här kommer videon, där det skakas en del röv och slås på allehanda trumliknande mojänger. /raz

Imorgon tar jag min gamla Volvo och låter den som genom magi transportera mig bort till Emmaboda där en festival känd som Emmabodafestivalen sker (även kallad rassle, och egentligen använder inte bilen sig av magi utan av bensin). När jag slutligen är där ska jag dricka av gudarnas nektar, den så kallade Screwdriver (apelsinjuice och vodka för den oinvigde) sätta upp tält och leva av naturen som brukligt är för festivalbesökare.

Men de är ju inte bara fest i goda vänners lag utan de spelas också musik dagarna i enda och då jga inte orkar göra nåt mer avancerat idag så tänkte jag slänga upp en liten lista på de som planerats se i första skedet och en liten förklarning.

Bob Hund: Det är aldrig fel med Bob hund och man kan alltid va säker på att de gör en fantastiskt livespelning.Helt enkelt en klassiker och ett säkert kort.

Late of the pier: Electro/pop/rock grej, och har man en låt som heter The bears are coming så räckker de för mig.

Metronomy: Fantastisk pop med tydliga inslag av gasnka egenartade syntljud och ett av årets många hypade brittiska band.  Borde bli dansant och de har ett par riktigt stabila låtar.

Does it offend you yeah: Ganska säker på att de spelade på Roskilde förra året och då missade jag ju dem, dags att rätta till detta.

Kap bambino: "Fransk tung electropop med skrikande fransk tjej" låter vanligtvis avskräckande när man läser orden men låter istället bra när man faktiskt hör musiken.

Avner och Nordpolen: Nya killar som ligger på TTA's label sincerely your. Som de verkar så har ju de bestämt sig för att köra ett gasnka tydöigt sound med synthar och trummaskiner toppat med ganksa fånig sång som i slutändan gör ett gott resultat.

Några till som jag nog tänker se men itne orkar skriva nåt om:

Detetivbyrån, Parken, Aeroplane, Name the pet, Adrian Lux, Jonathan Johansson, Hajen

Vad jag slutligen ser och lyssnar på kommer rapporteras på söndag och/eller måndag beroende på mitt mentala tillstånd.

/the po

Nytt album pågång från dessa trevliga norrbaggar, som ju för övrigt var här i stan (Umeå)i höstas och gjorde en riktigt grym spelning. Den andra oktober släpps plattan "Declaration Of Dependence”. Här går det att streama den första singeln. /raz

Vi befinner oss i det skede av sommaren då nätterna är ljumma, asfalten solvarm, sjöar och hav ligger blanka fram emot småtimmarna och nattliga promenader är den bästa syssla man kan ägna sig åt. Sådana promenader är trevligast ackompanjerade av naturens egna ljud. En loms sorgsna läte som färdas över vattenytan, fotsteg i grus, en fisk som vakar. När vi varit naturromantiska färdigt kan det däremot vara trevligt att återvända hem och lyssna på fin musik som passar sinnesstämningen, och för att hjälpa er på traven har jag skapat en Spotifyspellista för just dessa tillfällen. Enjoy! /Emma

Som de flesta kanske har märkt är 80-talsinfluenser rätt hett just nu. Nu verkar det som att även den så kallade Yacht rocken (se tidigare inlägg) börjar gå mot någon slags revival. Australiensiska Gypsy and the Cat är ett exempel på detta, med en låt som liknar Totos Africa skrämmande mycket. Eller skrämmande och skrämmande...Africa är väl egentligen precis en sådan låt som de flesta älskar innerst inne. Så stick ner till marinan och softa lite till denna låt nu på direkten./raz

Gypsy and the Cat-The Pipers Song

Senaste som hamnade i min playlist va Miike Snow som är tre killar som gör trevlig, drömsk pop. Tydligen står killarna också bakom Britney Spears hiten Toxic (och den får jag ju erkänna att jag själv tycker är bra även om de alltid är svårt att erkänna nåt sånt för en gammal popfascist som mig).

Märkte att de spelade på Popaganda i år också, kan ju va värt att ta sig dit i år igen och försöka att inte missa allt på grund av att man tryckt i sig tokmycket rödtjut då man känt sig tvungen att få i sig hela bag-in-boxen då festivalen är en sån där tattig Luger-festival där ölen kostar 200 spänn (överdirft btw men kunde nästan vara så). Nu verkar de övriga bokningarna til popaganda också vara helt ok. MGMT, Lykke Li och Hajen borde ju bland annat locka indiekidsen ganska rejäl. Får se om man orkar ta sig dit, kan ju passa på att hämta tröjan jag glömde hos en polare där förra året.

Kommer nog upp ett inlägg med lite Emmaboda-pepp också de närmaste dagarna nån gång då bitterheten inte försöker krypa ut ur ens strupe som en folkilsk skadeskjuten golden retrieverinträngd i ett hörn.

/the po

 Miike Snow - Burial

Jag läste en bok förra veckan, Pojken & Flickan av David Almström, en liten rödvit bok jag hittade på biblioteket och lånade på vinst och förlust. Den handlade om Göteborg, och jag längtar tillbaka under min sommar i hemstaden, så jag tänkte att den kunde vara rolig att läsa. Det var den, förvisso. Det finns bara ett problem, men ett stort problem som jag inte kan bortse från, språkpolis som jag är.

David Almström har gett ut sin bok själv via Books On Demand, och jag lyfter på hatten för alla som satsar på det de tror på. Däremot blir man själv ofta ganska blind för sin egen text och märker inte missarna i den. Då behöver man en, eller kanske till och med flera, mycket kritiska korrekturläsare och språkgranskare som hjälper en att fila bort alla konstigheter i texten. När jag läste Pojken & Flickan stördes läsningen mycket av det faktum att den inte tycktes vara korrekturläst över huvud taget. Stavfel, syftningsfel och småord som saknades eller var överflödiga varvades och inverkade negativt på en annars ganska läsvärd liten historia om kärlekens krumsprång i ett samtida Göteborg.

Min favoritmiss i nämnda bok är när huvudpersonen Oscar Wallin funderar för sig själv om han kanske borde skaffa en tröja med texten "Looser" eftersom han är en sån förlorare. Det säger allt, humor på hög nivå.

Det är inte meningen att bara klanka ner på David Almströms bok, för jag tycker om den. Jag tycker mycket om den stackars dråplige Oscar Wallin som ställer till allt för sig, och jag tycker om hur miljön så finkänsligt skildras, dessutom gillar jag själva kärlekshistorien också. Inte minst gillar jag verkligen att Almström tror på det han gör och gav ut sin bok. Läs den. Det finns information om hur du får tag på den här. Där går det att läsa första kapitlet som PDF också.