Här kommer den sista och avslutande delen i mitt epos om min senaste Emmabodafestival. Den behandlar ämnet lördag, en dag då jag återigen arbetade som scenvakt och på grund av min planerade avfärd på söndag spenderade nykter.

Lördga!!!

Dagen inleddes med ett sökande efter folk som ville åka och bada vilket gick sådär. Slutligen hamnade vi vid trädgårdscenen där vi åt frukost. Underhållningen bistods av Avner som framförde en riktigt konstig spelning. Grejen med dåliga/konstiga spelningar verkar va ett grundläggande krav för att hamna på TTA's label Sincerely yours. Avner framförde sina låtar till musik som spelades playback i äkta TTA-anda och hade gula streck målade i ansiktet. Jag får erkänna att jag tycker Bed för mig är en ganska bra låt men ingen låt i världen kunde rädda Avners spelning. På scen hade han också en liten fotoram med en bild på vad som såg ut som en kvinnlig 40-50talskändis (även om min kompis som såg spelningen med mig trodde det va Michael Jackson), han hade också med sig ett stearinljus som han tände mot slutet av spelningen. Resultatet blev sjukt lustigt och jag tvivlar på att min berättarförmåga klar av att beskriva den tydligt nog.

Sen lyckades vi slutligen åka och bada så man missade Nordpolen vilket med tanke på Avners bravad tidigare på dagen var något jag kände mig ganska lugn inför. Sen berättade även andrahandsinformationen om att valet att bada var rätt.

Den sista spelningen jag hann emd att se och hade intresse av att se var Göteborgsbandet Fontän vilket jag nästan glömde. Tråkigt nog lyckades jag missa början men det jag hann med var riktigt fint. Fontän lyckades med konstycket att få festivalens annars ganska bristfälliga ljudanläggning att låta som de faktiskt var ett riktigt proffsystem (som vi vet är ljudet alltid dåligt på alla festivaler). Det var riktigt fint och en av de få anledningarna som skulle kunna få mig att dra till Way Out West trots allt (vilket jag inte kommer göra såvida jag inte får en gratisbiljett vilket känns osannolikt). Därefter var de bara att gå bakom skogenscenen och påbörja sitt jobbarpass.

Första bandet var Marina and the Diamonds. De kör en ganska mesig pop och vad jag hört när jag lyssnat innan även en aning menlös. Men Live lyckades de över min förväntan och deras cover på en av Late of the piers bitar var bättre än va de själva lyckades med. Däremot körde de nån sorglig greja när folk iklädda kartonger skulle låtsas va robotar och dansade i scendiket. Men överlag var de bra och jag skulle nog se de igen om jag fick en möjlighet att göra de utan att behöva jobba som vakt och som Fantomen kunde vandra som en vanlig man i publiken.

Haunted spelade härnäst i Skogen och var ett av alla de rockband som spelade sista dagen. Jag satt bakomscenen och kedjerökte under spleningen men av vad jag upplevde så lyckades de leverera en bra spelning trots att Emmaboda kanske inte riktigt är deras publik. Att de avslutade med klassikern att sångaren klär av sig spritt sprängande naken var också något som fick mig att ge dem en godkännande tummen upp. De är proffsiga nog att leverera och kan va nakna utan att va tramsiga. Därtill måste de tilläggas att de hade världens gladaste och trevligaste roddare vilket fick mig och alla andra på gott humör genom osmos.

The pains of being pure at heart var nästa band. De va ganska mesiga fast minder mesiga än väntat.

Jag fick också gå över en snabb runda till familjen spelningen på Ängen då de trodde att extra folk behövdes. Familjen har som vanligt bara de snurrar i min skalle skivan bakom sig vilket blir ganska ointressant när man redan sett de 3 gånger innan. Jag är alltid lika förvånad över att han fortfarande kan leva på den skivan. Den är bra men iten så bra. Då de inte behövdes extravakter trots allt så drog jag tillbaka efter cirka en låt.

Där passade på att packa ner de som fanns kvar på scenen när jag plötsligt fick veta att de ville ha folk till trädgården för de sista spelningarna. Då jag av min natur inte gillar att bära grejer valde jag och en kille till att gå dit.

Svenska Björnstammen började strax efter vi kommit dit. Deras lättsinniga och ganksa barnsliga electropop kan nog utan att överdriva sägas va ganska nära besläktad med SMK. De gjorde sitt bästa för att ge publiken vad de ville ha och de lyckades bra me de. Spelningen började bland annat med att en av killarna hängde som en pubertal Peter Pan från scenens tak och snurrade runt och avslutades med flickor som dansade halvnakna på scenen till en cover på svenska av Britney Spears you want a piece of me. Jävligt kul och definitivt den bästa akten som spelade på Trädgården den kvällen.

Därefter följde City, City består av Björn från SMK och en annan kille. De har helt okej låtar men Björn förstörde större delen av spelningen med sitt nedrökta mellansnack. City har fortfarande lite av SMK's naiva blipblop känsla men aningen seriösare och spleningen hölls samman helt och hållet av killen som inte va Björn från SMK.

Kvällen avslutades av Adrian Lux som spelade i 45 minuter. Detta är alldeles för lång tid för ett band som bara har 3 låtar och nej de är inte okej att fylla ut 25 minuter med att köra Call and Response med publiken. Dock hängde sig rökmaskinen under spelningen vilket va sjukt skoj att se absurda mängder rök täcka hela scenen större delen av tiden.

Sen var festivalen slut.