Ibland går de inte som man tänkt sig. Här hade jag i min rastlöshet planerat at skriva ett litet inlägg där jag nämnde bandet The Death Set (ett New York band som oftast gör korta snabba låtar med mycket energi och på något sjukt vis lyckas va punkiga samtidigt som de är poppigt). Men istället när jag funderade på vilken låt av dem jag skulle lägga upp här så råkade jag lyssna på en liten låt av Ninjasonik och i all min enfald har jag bestämt att det är de örongodis ni får av mig idag. Men detta bör inte hindra er från att kolla upp The Death Set och snäll som jag är (en tolkningsfråga de där om min snällhet men jag får bestämma själv eftersom det är jag som skriver detta) slängde jag ihop en snabb spotifylista för er som inte orkar skriva bandnamn själv i searchfönstret http://open.spotify.com/user/tokfolket/playlist/1n4k336oH6ZNz2RApiWA59

För att inte göra folk besvikna (ni blir kankse besvikna ändå men jag har fortfarande besparat er besväret att upptäcka de själva) måste jag tyvärr säga att låten nedan inte är ett typiskt exempel när de gäller Ninjasonik. Detta betyder inte nödvändigtvis att ni inte gillar deras övriga grejer men besvikelse är något som ni lär er hantera allt eftersom livet fortskrider.

/the po

År 2000, i Stockholm, besteg den karismatiske Renars Kaupers, sångare i lettiska popbandet Brainstorm, ESC-scenen, och i vita utsvängda byxor och en gråaktig sammetsskjorta charmade han hela Europa. Det var något med blicken. Det okynniga leendet. Den skeva rösten och låten My Star i sig. Jag satt på knä framför TVn i ett vardagsrum på den Jämtländska obygden och föll. När jag blir stor ska jag gifta mig med Renars Kaupers. /Emma

Min tes om att det är schlager som går hem hos bloggbesökarna bekräftades igår av Emmas schlagerpost. Antalet besökare steg genast i höjden till den högsta noteringen på väldigt länge. Detta väcker vissa frågor. Är schlagerfansen så fanatiska att de faktiskt verkar scanna av hela blogosfären efter schlagerinlägg? Är schlagermänniskorna i själva verket mera musiknödriga än hela det kollektiv av självutnämnda musiknördar som säger sig hänge sig åt sådant som indie och "alternativ" musik? Har kitschfaktorn, och det faktum att artister som Sebastian Tellier nyligen medverkade i schlager-EM, gjort schlagern mera rumsren även hos de inbitna elitistiska musikfascisterna? Många frågor, inga svar.

Watch your back, Charlotte.    

/Raz

Raz funderade lite över en schlagerblogg, så jag tänkte ta tillfället i akt att tipsa om 2000-talets tre bästa Eurovision Song Contest-bidrag. För att göra det hela lite mer spännande tänkte jag börja från plats tre och göra det till en följetong. /Emma

På plats tre finner vi Laka med låten Pokusaj som var Bosniens bidrag till ESC 2008. Ett bidrag med humor, värme och musikalisk kvalitet, allt i ett.

Bloggen ligger för närvarande på en 164:e plats av 710 på bloggtoppen.se under kategorin musikbloggar. Woho! Charlotte Perrellis blogg leder visst ohotat kategorin, man kanske borde börja skriva lite om schlager ändå.../Raz

Eftersom jag är lite tom på idéer idag så postar jag en några månader gammal video idag, fy bövelen för mig. Detta är i alla fall australiensarna i Architecture in Helsinkis video till singeln That Beep. Tycker verkligen om denna video, påminner lite om New Order och deras video till True Faith. Dig it./Raz

[ingenting] har länge varit ett av mina favoritband när det gäller popmusik som sjunges på det svenska språket. Både gruppen och dess frontman Christopher Sander är pågång med nytt material. Återstår att se om Sander gör en Krunegård, och blir populärare än sitt eget band. Här kan man lyssna litegranna på Sander, och här på [ingenting]. /Raz