Här kommer den sista och avslutande delen i mitt epos om min senaste Emmabodafestival. Den behandlar ämnet lördag, en dag då jag återigen arbetade som scenvakt och på grund av min planerade avfärd på söndag spenderade nykter.

Lördga!!!

Dagen inleddes med ett sökande efter folk som ville åka och bada vilket gick sådär. Slutligen hamnade vi vid trädgårdscenen där vi åt frukost. Underhållningen bistods av Avner som framförde en riktigt konstig spelning. Grejen med dåliga/konstiga spelningar verkar va ett grundläggande krav för att hamna på TTA's label Sincerely yours. Avner framförde sina låtar till musik som spelades playback i äkta TTA-anda och hade gula streck målade i ansiktet. Jag får erkänna att jag tycker Bed för mig är en ganska bra låt men ingen låt i världen kunde rädda Avners spelning. På scen hade han också en liten fotoram med en bild på vad som såg ut som en kvinnlig 40-50talskändis (även om min kompis som såg spelningen med mig trodde det va Michael Jackson), han hade också med sig ett stearinljus som han tände mot slutet av spelningen. Resultatet blev sjukt lustigt och jag tvivlar på att min berättarförmåga klar av att beskriva den tydligt nog.

Sen lyckades vi slutligen åka och bada så man missade Nordpolen vilket med tanke på Avners bravad tidigare på dagen var något jag kände mig ganska lugn inför. Sen berättade även andrahandsinformationen om att valet att bada var rätt.

Den sista spelningen jag hann emd att se och hade intresse av att se var Göteborgsbandet Fontän vilket jag nästan glömde. Tråkigt nog lyckades jag missa början men det jag hann med var riktigt fint. Fontän lyckades med konstycket att få festivalens annars ganska bristfälliga ljudanläggning att låta som de faktiskt var ett riktigt proffsystem (som vi vet är ljudet alltid dåligt på alla festivaler). Det var riktigt fint och en av de få anledningarna som skulle kunna få mig att dra till Way Out West trots allt (vilket jag inte kommer göra såvida jag inte får en gratisbiljett vilket känns osannolikt). Därefter var de bara att gå bakom skogenscenen och påbörja sitt jobbarpass.

Första bandet var Marina and the Diamonds. De kör en ganska mesig pop och vad jag hört när jag lyssnat innan även en aning menlös. Men Live lyckades de över min förväntan och deras cover på en av Late of the piers bitar var bättre än va de själva lyckades med. Däremot körde de nån sorglig greja när folk iklädda kartonger skulle låtsas va robotar och dansade i scendiket. Men överlag var de bra och jag skulle nog se de igen om jag fick en möjlighet att göra de utan att behöva jobba som vakt och som Fantomen kunde vandra som en vanlig man i publiken.

Haunted spelade härnäst i Skogen och var ett av alla de rockband som spelade sista dagen. Jag satt bakomscenen och kedjerökte under spleningen men av vad jag upplevde så lyckades de leverera en bra spelning trots att Emmaboda kanske inte riktigt är deras publik. Att de avslutade med klassikern att sångaren klär av sig spritt sprängande naken var också något som fick mig att ge dem en godkännande tummen upp. De är proffsiga nog att leverera och kan va nakna utan att va tramsiga. Därtill måste de tilläggas att de hade världens gladaste och trevligaste roddare vilket fick mig och alla andra på gott humör genom osmos.

The pains of being pure at heart var nästa band. De va ganska mesiga fast minder mesiga än väntat.

Jag fick också gå över en snabb runda till familjen spelningen på Ängen då de trodde att extra folk behövdes. Familjen har som vanligt bara de snurrar i min skalle skivan bakom sig vilket blir ganska ointressant när man redan sett de 3 gånger innan. Jag är alltid lika förvånad över att han fortfarande kan leva på den skivan. Den är bra men iten så bra. Då de inte behövdes extravakter trots allt så drog jag tillbaka efter cirka en låt.

Där passade på att packa ner de som fanns kvar på scenen när jag plötsligt fick veta att de ville ha folk till trädgården för de sista spelningarna. Då jag av min natur inte gillar att bära grejer valde jag och en kille till att gå dit.

Svenska Björnstammen började strax efter vi kommit dit. Deras lättsinniga och ganksa barnsliga electropop kan nog utan att överdriva sägas va ganska nära besläktad med SMK. De gjorde sitt bästa för att ge publiken vad de ville ha och de lyckades bra me de. Spelningen började bland annat med att en av killarna hängde som en pubertal Peter Pan från scenens tak och snurrade runt och avslutades med flickor som dansade halvnakna på scenen till en cover på svenska av Britney Spears you want a piece of me. Jävligt kul och definitivt den bästa akten som spelade på Trädgården den kvällen.

Därefter följde City, City består av Björn från SMK och en annan kille. De har helt okej låtar men Björn förstörde större delen av spelningen med sitt nedrökta mellansnack. City har fortfarande lite av SMK's naiva blipblop känsla men aningen seriösare och spleningen hölls samman helt och hållet av killen som inte va Björn från SMK.

Kvällen avslutades av Adrian Lux som spelade i 45 minuter. Detta är alldeles för lång tid för ett band som bara har 3 låtar och nej de är inte okej att fylla ut 25 minuter med att köra Call and Response med publiken. Dock hängde sig rökmaskinen under spelningen vilket va sjukt skoj att se absurda mängder rök täcka hela scenen större delen av tiden.

Sen var festivalen slut.

Fortsätter nu med mina minnen från fredagen. Efter att ha somnat till ljudet av bloody beetroots vaknade man till campingens tystnad som infinner sig nånstans runt 6-8 på morgonen. Fredag var en sån dag då jag inte jobbade och  ingen spelning av intresse skedde innan klockan 18.30 så jag bävade lite inför riskerna att somna vid fel tillfälle av dagen, särskilt då den inleddes med en stor hink med bål (receptet var 1 mintgrön hink, 2 liter vitt vin, 3 liter cider 5%, 1,5 liter fruktsoda och slutligen en konservburk med cocktailfrukt) som jag och en god vän delade på. Trots denna starka inledning lyckades jag se en del band.

Fredga!!!!!

Den första spelning jag såg för dagen var Does it offend you, Yeah även om jag hört en hel del från mitt tält och passerat de som tidigare spelat. Eftersom jag inte orkar stå längst fram och röja (och även tycker de är segt då jag helst slipper att trängas när jag ska dansa) stå jag ganska nära mixerbordet och visade mina sexiga moves. Spelningen i sig kändes inte så jättespännande men de fick igång publiken och gjorde som alla brittiska band och påpekade att svenskar är vackra och britter är fula. De var också lite självmotsägelsfulla då de i början av spelningen ber folk fixa den värsta mosh pit de sett och en låt senare ber folk lugna ner sig. Däremot lyckades de med de högst imponerande åtagandet att få publiken att springa runt i en stor cirkel. Vanligtvis är de en sån grej som dör ut efter cirka 20 sek men större av delen av publiken sprang runt i en stor cirkel under hela Let's make out. Helt ok spelning och jag hade nog uppskattat den mer om jag hoppat i den stora massan. Tydligen kommer de med nytt material i höst fick vi också veta.

Därefter var de lugnt ett tag till tills de att en av mina egan stora favoriter Metronomy startade. Just nu hade jag fått i mig en imponerande mängd bål och frukostjuice så min förmåga tt göra nån djupare reflektion över spelningen är svår. Jag var nöjd hur som helst och dansade på bra och är alltid lika förvånad att i stort sett bara de i klungan är de som dansar när de är en bit utanför klungan som är bästa stället att dansa på, man slipper ju trängas då (jag gillar att ha mycket plats när jag dansar). Hur som helst lät de bra och då de bara släppt en skiva så finns de ju inte så mycket variation i låtvalet utan i stort settallt de släppt hörs.

Nästa plats att besöka var trädgårdenscenen, en av Emmabodas nyare scener. Eller egentligen är de ju den gamla frukostpopenscenen som byggts ut och på mornarna används för pop och kvällarna för DJ-sets och mindre elektroniska akter att dansa till. Just nu va de aeroplane som körde sitt DJ-set och de var inte svårt för mig att fortsätta i dansskorna jag snörat på mig under Metronomy. Däremot har jag aldrig riktigt förstått de som bara ska fram och hoppa som vilken spelning som helst när de är ett DJ-set. Men hur som helst vet Aeroplane vad de gör och de gör de bra och de fick mig att dansa i över en timme.

Late of the pier var de sista band jag såg för kvällen. Grundtanken var att jag skulle dansa lite till men av nån anledning lyckades de inte riktigt med att få mig att fortsätta. Var inte vidare imponerad över deras framträdande och tycker att Marina and the Diamonds cover på vad jag har för mig var Space and woods var bättre än vad de själva lyckades frambringa. Jag får dock erkänna att jag vid detta tillfälle var ganska full och mitt omdöme är inget att förlita sig på. Kan säga att jag inte dansade särskilt mycket i alla fall och snart smög och gömde mig bakom ängenscenen och drack resten av min screwdriver. Jag lyckades jag säga till en äldre herre som arebtade med bandet att jag inte tyckte de va så bra men fick också lite inside info om att de spelar in nya grejer.

Där hängde jag bakom scenen, drack och  rökte tills Simian Mobile disco startade. Då jag inte är så imponerad av deras remixar satt jag kvar bakom scenen ett tag till och valde sen att smita iväg och däcka i mitt tält istället.

Fortsätter vid ett senare tillfälle med lördagens minnen. Fredagen var en ganska tun dag vad de gäller band och sen jobbade jga under lördagen och var mer eller mindre nykter hela dagen så då såg jag en del, förvänta er en riktig mastodontpost.

/the po

Fortsätter men berättalse från igår om Emmabodafestivalen. När jag efter att under onsdagen gått från att bada i pengar till att va luspank (jag slängde en 20-lapp på backen som jag rullade över och lyckades förstöra mitt kontokort när detta skedde) så va de bara att vänta in torsdgaen då banden startade.

Torsdga!!!!

Name the pet invigde festivalen som första spelning på ängenscenen. Det lät trevligare och roligare än på de ljudinspelningar jag hört men svårt att säga nåt mer då jag va ganska kort tid på spelningen. Om jag som planerat lyckas ta mig till Popaganda så kommer jag ge de ett nytt försök då (och kommer antagligen igen missa större delen av spelningen). De bestående intrycket var att hon dansade som Kim Wilde på 80-talet.

Jonathan Johansson följde upp på skogenscenen och bandet tiggde cigg av funktionärerna innan spelningen. Som väntat lät de bra men som väntat så tenderar deras låtar också att låta ganska likadant (kan va så att jag behöver lyssna in mig mer). Då jag satt bakom scenen så såg jag inte så mycket av själva spelningen men ljuden som kom därifrån var trevliga. Att de avslutade med Bruce Springsteens Dancing in the dark som extranummer var aningen oväntat men gav mig möjligheten att bakom scen dansa den sjukt hårda Bruce-dansen med en imaginör Courtney Cox.

Parken missade jag vilket också är något jag får rätta till om jag tar mig till årets popaganda. Däremot såg jag dem senare på dagen dansandes till Bob Hund.

Skansros spelade härnäst på skogenscenen. De sög. Mesig gubbpopjazz som nästan lockade fram jazzfingret. Däremot va de lite roligt när två killar hade smygit in i deras bil under spelningen och lyckades skrämma en i bandet när de sjukt packade trillade ut ur bakluckan.

Nästa band jag tvingades se va Dead by april. Jag får dock erkänna att de är lite småkul att faktiskt va tvungen att lyssna på band som scenjobbare. Man får se band man aldrig annars skulle se och samtidigt får man se hur de beter sig bakom scenen (kan tillägga att de flesta banden är sjukt trevliga eller gör sitt bästa för att inte mräkas till de ska upp på scenen och spela). Dead by april är ett formstöpt emorockband som ser extremt stylade ut och oftast syns på NRJfestivaler och liknande tillställningar riggade av kommersiell radio.På scen såg de ut som ett band som spelade tuffa men egentligen mest av allt väntade på att bli påkomna som ganska mesiga. Men de va trevliga och gjorde sitt bästa för att få igång publiken.

Efter det slutade mitt jobbarpass och de eviga gisslet som alltid dyker upp på festival visade sig. Jag ville gå på Kap bambino men hela tiden så var man tvungen att vänta på nån annan som skulle dit eller nåt liknande vilket ledde till att jag missade större delen av spelninge. Eftersom jag då inte var full så gjorde man ju ännu inte som brukligt vilket är att gå när fan man vill och leta upp de sega jävlarna man måste vänta på senare. Som tur var han jag trots allt se andra hälften av spelningen vilket fick mig att bli sur på alla som fördröjt mig då de va sjukt bra. De såg typsikt franska ut, Orion med svart stripigt hår, mustasch och läderjacka som verkar va den klassiska looken för franska electroband Och Martialsåg även hon typiskt fransk electro ut med trasiga nätstrupor och sliten jeansjacka. Får ni tilfälle att se dem gör itne som jag och vänta på era vänner utan se til att gå så fort ni kan.

På bob hund kunde man i stort sett se alla svenska band som spelat under dagen om man tittade runt lite. Som vanligt är bob hund alltid bra och deras lägsta nivå ligger långt över högsta nivån av många andra svenska band. Tyvärr var de denna gången en av deras sämre spelningar då hälften av låtarna var från nya skivan (visst, så blir de alltid) och Tomas kändes inte riktigt så inspirerad som han brukar va. Fortfarande var de som sagt bra. Jag fick äntligen möjlighet och dansa lite och jag lyckades få mig mig nästan en hel flaska så kallad frukostgrogg (även kallad screwdriver i 1,5liter petflaska).

Torsdagen va helt galen packad med band och nästa projekt var att ta sig till Detektivbyrån. Då man nu var packad och också sett dem tidigare hade jag inte så bråttom men lyckades ta mig dit innan de va slut. Ångrar att jag inte va där tidigare då de faktiskt körde på riktigt bra och dansant. Folket dansade sig svettiga till detektivbyrån och även jag ingick i denna svettiga massa. De körde ett helt galet bra avslutningsmedley som innehöll allt från den klassiske Lambada till Popcorn. Musikmedleyn är annars oftast förknippade med artister som Pernilla Wahlgren och Rhapsody in Rock så jag är mycket imponerad över att de vågade på isg denna föraktade musikföreteelse och än mer imponerad över att de faktiskt gjorde de bra. Mycket fint.

Kvällen fortsatte med 2manyDj's, Boys noize och The Bloody Beetroots. 2manyDj'S körde ett helt galet bra set och hela ängen dansade och återigen var jag inkluderad. Då jag nu va ganska packad har jag inte riktigt tydligt intryck av resten av kvällen men tror jag även besökte kvällens sista akter Boys Noize och Bloody Beetroots även om de var i korta stunder endast.

Avrundar här och fortsätter med resterande dagar senare.

/the po

Emmabodafestivalen är nu slut och nu återstår endast den vanliga festivalåterhämtningen som alltid krävs efter man festat, rökt, sovit dåligt, dansat till band, skapat nya superhjältar och diskuterat dvärgar flera dagar i sträck. Denna återhämtning har ännu inte avslutats för min del vilket försvagat mig såpass att jag till och med kört en ordvits till emmabodafestivalens slogan för året "känns som".

I år hade en del mindre ändringar hänt med festivalen varav den trevligaste enligt mig är att funktionärer, band och vanliga besökare i år hade olika armband som dessutom hade olika slogan. Besökar armbandet hade endast Känns som 2009, funktionärsbandet prydes av texten Känns som proletär och slutligen bandbandet (bandband känns för mig som ett mycket trevligt ord) bar texten Känns som jag får ligga. Förutom detta var den största skillnaden att festivalen hade cirka 2000 fler besökare i år än förra året vilket är en ganska stor skillnad när de förra året var 5500 och i år 7500. Trots detta mmärktes inte den ökade besökarmängden särskilt mycket förutom att de va ganska mycket folk framför scenerna även för de ofta inte särskilt välbesökta mitt på dagen spelningarna i skogen.

Jag känner just nu att jag inte orkar på nåt vis berätta mer för tillfället om festivalen så mer om musiken kommer senare.

/the po

Tänkte spinna vidare något på sambatemat från igår. Little Boots är kanske den artist de sista månaderna som flitigast har figurerat på olika musikbloggar världen över. Hon släppte nyligen plattan Hands, som väl var okej men inte så mycket mera enligt mig. Som liveartist är hon dock strålande, såg hennes spelning i Arvika tidigare i sommar. Här kommer en remix på hennes hit Remedy, som sagt med vissa sambarytmer. /raz

Little Boots-Remedy (Buffetlibre vs Sidechains Remix)

Friendly Fires är tillbaka efter den fina singeln Skeleton Boy (videon finns i ett tidigare inlägg), med den sambainspirerade låten Kiss of Life. Det sägs att kommande plattan även kommer att ha rätt mycket sambatakter i sig. Här kommer videon, där det skakas en del röv och slås på allehanda trumliknande mojänger. /raz

Imorgon tar jag min gamla Volvo och låter den som genom magi transportera mig bort till Emmaboda där en festival känd som Emmabodafestivalen sker (även kallad rassle, och egentligen använder inte bilen sig av magi utan av bensin). När jag slutligen är där ska jag dricka av gudarnas nektar, den så kallade Screwdriver (apelsinjuice och vodka för den oinvigde) sätta upp tält och leva av naturen som brukligt är för festivalbesökare.

Men de är ju inte bara fest i goda vänners lag utan de spelas också musik dagarna i enda och då jga inte orkar göra nåt mer avancerat idag så tänkte jag slänga upp en liten lista på de som planerats se i första skedet och en liten förklarning.

Bob Hund: Det är aldrig fel med Bob hund och man kan alltid va säker på att de gör en fantastiskt livespelning.Helt enkelt en klassiker och ett säkert kort.

Late of the pier: Electro/pop/rock grej, och har man en låt som heter The bears are coming så räckker de för mig.

Metronomy: Fantastisk pop med tydliga inslag av gasnka egenartade syntljud och ett av årets många hypade brittiska band.  Borde bli dansant och de har ett par riktigt stabila låtar.

Does it offend you yeah: Ganska säker på att de spelade på Roskilde förra året och då missade jag ju dem, dags att rätta till detta.

Kap bambino: "Fransk tung electropop med skrikande fransk tjej" låter vanligtvis avskräckande när man läser orden men låter istället bra när man faktiskt hör musiken.

Avner och Nordpolen: Nya killar som ligger på TTA's label sincerely your. Som de verkar så har ju de bestämt sig för att köra ett gasnka tydöigt sound med synthar och trummaskiner toppat med ganksa fånig sång som i slutändan gör ett gott resultat.

Några till som jag nog tänker se men itne orkar skriva nåt om:

Detetivbyrån, Parken, Aeroplane, Name the pet, Adrian Lux, Jonathan Johansson, Hajen

Vad jag slutligen ser och lyssnar på kommer rapporteras på söndag och/eller måndag beroende på mitt mentala tillstånd.

/the po

Nytt album pågång från dessa trevliga norrbaggar, som ju för övrigt var här i stan (Umeå)i höstas och gjorde en riktigt grym spelning. Den andra oktober släpps plattan "Declaration Of Dependence”. Här går det att streama den första singeln. /raz